Jenny Wilson´s geniala "Hardships" rullar varm i spotify. Är konstant hungrig så det blir mycket gröt mellan måltiderna. Vill ha en cykel, har iofs inget emot att gå o har ju tid men skulle komma så mycket längre snabbare om jag hade en cykel... Har hösthandlat på det bästaste Emmaus som ligger så lägligt runt knuten, manchesterkappa 50kr, näbbstövlar+70-talsstövlar vardera 20kr, kofta 90kr, Björn Borg-linne 50kr... Vill att min kamera ska fungera så att jag kan lägga upp bilder igen, gillar´t. 

Säger till gud att jag är helt med på att man får det man behöver och inte mer än man klarar av (främst med tanke på jobbiga saker livet bjuder på, att det som inte dödar en gör en starkare osv) men att jag faktiskt inte klarar detta. Terapistädar så länge, tänker aldrig acceptera... seg som en fjällbjörk och skör som glas på samma gång.

Hemma igen efter en snabbis till götet. Det var trevligt, åt mycket god körv med s.k. gött mos. Men skönast är ändå att komma hem igen. Denna vecka är det arbetsintervjuer för hela slanten, med medföljande beslutsångest... jag vill inte välja.

vågor o vind

Idag åkte vi till vindkraftparken. En mil ut i havet, vind och vågor. 48 vindkraftverk, 93 m i rotationsdiameter som kan snurra i 280 km/h när det blåser riktigt ordentligt. Fint sällskap och matsäck på en liten fiskebåt med kajuta (?) där man fick varmt kaffe och slumra till vågorna. Under piren finns sedan ett "hemligt" rum som jag får återvända till framöver och utforska närmare, nog med äventyr för idag.

Åh Jennie

älskar älskar älskar jennie

Phew

Jag börjar äntligen närma mig banan igen. Det har inte stått väl till med harmonin i mitt inre den senaste tiden. Ett stort mörkt missnöje med det mesta har överskuggat allt fint. Maken som gör allting vackert i mitt liv har fått ta mycket skit. Jag är så ledsen för det. Jag borde ha skickats ut i rymden i stället för Christer. Hållits långt borta från annat levande, oskadliggjord för en tid. Det är kanske tiden, staden, hösten. Allt sammantaget. Jag är äntligen hemma, ledig på obestämd tid och börjar komma till ro. Men längtar verkligen hus, är inte gjord för lägenhet. Mörkret, det trånga, kvava. Längtar den svala morgonluften inomhus då man ska kliva upp. Den sötaktiga doften av korkmatta och trägolv som knarrar. Fönster med hasp. Värmen från eld. Ljuset och vyn av äng och skog utanför. Norrland men långt från Umeå, aldrig åka till stan. Tänker allt jag har i vårt hus, möblerna som får den plats de förtjänar. Blommorna får stora ljusa fönster. Kläderna en rymlig garderob, parfymflaskorna en egen liten hylla. Symaskinen och allt tyg. Järngrytorna. Skorna. Jag o maken är lika galna i skor, köper i helt galen "man får ju passa på när man hittar sådana bra/snygga/billiga skor!" -anda... det får bli en gemensam walk-in-skogarderob någongång. Med spotlights så man ser hela härligheten. Alla skor framme samtidigt : )

Natt-te i muggar med finaste Stig Lindberg mönstret, löv löv löv som faller. Grattis Konsum 110 år. Fint.

kärleken

sitter o lyssnar på spotify, laura veirs, äter sötlakrits o väntar på att jag i bejbi ska mysa ihop oss framför ett avsnitt csi miami.... jag har aldrig i hela mitt liv gillat sötlakrits. det är bejbis favorit o nu sitter jag o äter dom ur vår godispåse. jag uppskattar dem för första gången, dom är ju liksom så mycket mer än sötlakrits nu.

Aah! äntligen hemma : )  Superfin stopmotionvideo kommer här: