måndag 10 januari 2011

Vinterkräkis

Är hemma sjuk från jobbet idag. Körde en omgång vinterkräksjukan, mmmm. Till detta även sammandragningar och känning av urinvägsinfektion. Oh lord jippieyey. Dock på bättringsvägen nu, har kokat och druckit blåbärssoppa i hopp om att stoppa upp allt utflöde vilket faktiskt funkat! Det har utöver det och enorma mängder sömn blivit några avsnitt av "Hustle", rekommenderas : )

Pitepalten i mitt hjärta

Var på glukosbelastning i måndags (hade inte en tillstymmelse till diabetes) men barnmorskan tyckte att bebishjärtat slog oregelbundet så hon sa att jag inte skulle oroa mig men att hon ville skicka mig på ytterligare kontroll på sjukhuset nästa dag.... ! Jag höll såklart på att oroa ihjäl mig och föreställde mig de allra värsta hjärtfelen m.m och när jag låg uppkopplad i CTG-övervakning i en mindre evighet höll mitt hjärta på att springa iväg någon annanstans, medan bebishjärtat slog så jämt och fint... Puh! Det kollades noga också med ultraljud och mätning av kärl och blodflöde, allt tipptopp! Bebisen går förresten under namnet "pitepalten" på jobbet, för de tycker det ser ut som jag svalt en jättepalt, vilket iofs är helt sant : )

Julklappar?!



Köpte de här som en julklapp till mig själv strax före jul. Den enda julklapp jag köpt hittills.... Hade velat köpa fler men hade inte mer pengar just då och sedan var de slut. Men ett par turkosa hade varit perfekta till min älskade syster. Mjukaste alpacka.

Köpte även ljusslingan med bollar...

superduper


Hälsade på en fin familj strax före jul och tog med denna som present : ) Ibland känns de som supermänniskor, särskilt modern i familjen. Hon är inte ens 30 än, utbildad konsertpianist och arkitekt. Har två barn och ett tredje på väg. Har dock aldrig jobbat som arkitekt utan gör istället musik och designar kläder. Under sin andra föräldraledighet gick hon en tillskärarutbildning och designade sin första klädkollektion. Nu har hon snart visning av sin andra.... suck! Vad är hooken?

onsdag 20 oktober 2010

lill-bebis

I måndags var vi på ultraljud och fick se vår lill-bebis... en fantastiskt omtumlande upplevelse. Ett hjärta som slog fort fort, små händer och fötter som vispade runt hela tiden och så alldeles fin och perfekt : ) Jag hade varit så nervös för allt som kan gå fel när ett nytt liv blir till. Det är ett mirakel att det bara kan gå. Vi har försökt så länge, förtvivlat och försmäktat av barnlösheten som lamslår en och gör så ont. Livet har gått på sparlåga. Jag hade gett upp och äntligen fått tid till operation och trodde därefter att kanske kanske det går av sig själv, eller iaf veta att vi skulle gå vidare med IVF eller så.. Men mitt i allt blev det ändå till inuti mig. Och jag anade ingenting. Kom liksom inte själv in i matchen förrän i vecka 12.... på sätt och vis väldigt skönt att slippa mycket oro där i början! Fint ordnat. Sänder all min kärlek till er som befinner er mitt i utredningar och förhoppningar.

tisdag 12 oktober 2010

Älskar kaffet

Ååh så gott!!!!!! Idag testar jag dricka kaffe till frukost, för första gången på ca 3 månader, första gången sedan det började smaka skit p.g.a graviditeten.... Det smakar ljuvligt, alldeles underbart svart kaffe! Och te, och smoothie och mackor : ) Och massor av frukt. Det är det som gäller nu. Försöker äta "bra" nu när jag kan äta ordentligt igen. Inte bara fil med frysta hallon, osötad nyponsoppa och syrliga äpplen, som det var ett tag där i början. Är inte heller så förjordat trött längre. Eller, blir dödstrött så fort jag äntligen tagit mig ut genom dörren men piggnar till så småningom men har sedan svårt att sova så extremt länge jag ändå kunnat göra förut. Älskar ju att sova : ( Men har kanske börjat ställa mig in på sömnlösheten och mikrosömnen redan. Och livmodern tränar för fullt också. Sammandragningar. Tyckte det var lite väl tidigt kanske, vecka 17 nu, men barnmorskan jag ringde till sa bara att min livmoder är "pigg och alert". Vill tro att det är okej och försöker verkligen ta det lugnt...

fredag 3 september 2010

hej vardag

Tillbaks på jobbet efter ett intensivt utsugande av de sista semesterdagarna.... min första riktiga fyra veckor långa och väldigt välbehövda semester. Hade på många sätt inte kunnat komma lämpligare faktiskt : ) Men också en härlig återkomst till jobbet, kramar och glada tillrop, kära återseenden. Har kanske världens bästa arbetsplats ändå. Världens bästa arbetskamrater i alla fall, de är dom som gör det. Så mycket kärlek och uppriktig glädje. Är ju bara inte så peppad på att jobba som sjuksköterska. Men under de omständigheter att jag ändå måste göra det för att kunna läsa till barnmorska är det verkligen så bra det kan bli. Och en så himla bra erfarenhet för att jobba som barnmorska sedan, allt det viktiga, jobbiga vi jobbar med nu. Här hemma, i köket, är det bombnedslags-kaos. Jag sitter mitt i det och sörplar lugnt på en god kopp te. Kommer kanske en gång att nostalgiskt se tillbaka på den här tiden, i den här lägenheten. Silverfiskarna på toaletten, i köksskåpen, bland mina kläder i garderoben. Kylskåpsdörren som var helt och hållet lös i ett halvår, och bara satt fast med vakuumet som bildas. Och toaletten vi inte heller kunde spola i, under samma halvår som kylskåpsdörren. Den här lägenheten som drar så att man känner vinddraget om man sitter nära fönstret, där bitarna i parkettgolvet fastnar i fötterna om man går barfota, som pusselbitar. Där golvet i badrummet är feldoserat så att vattnet alltid rinner ut på golvet i stället för ner i golvbrunnen. I det här huset med undermåligt skötta elkablar, och gasspisar. Med vattenläckor överrallt, hål i taket på vinden. Och som har hållit på att brinna upp två, TVÅ, gånger nu. Man vet aldrig om det står kvar när man kommer hem. Ett sjunkande skepp. Men så allt fint jag haft och fortfarande har här, nu. Det var hit jag kom med maken, den kvällen vi bara inte kunde skiljas åt igen, och jag lämnade Stockholm, i det jag gick och stod i och vi tog tåget. Klev knappt ur sängen alls den där första tiden, värdesatte det så oerhört för jag tänkte att det kanske inte alltid skulle vara så, att vi alltid skulle vilja ligga kvar i sängen nära nära, i en annan vardag som alltid kommer. Och som är fin den med, men så annorlunda mot där i början.