Phew

Jag börjar äntligen närma mig banan igen. Det har inte stått väl till med harmonin i mitt inre den senaste tiden. Ett stort mörkt missnöje med det mesta har överskuggat allt fint. Maken som gör allting vackert i mitt liv har fått ta mycket skit. Jag är så ledsen för det. Jag borde ha skickats ut i rymden i stället för Christer. Hållits långt borta från annat levande, oskadliggjord för en tid. Det är kanske tiden, staden, hösten. Allt sammantaget. Jag är äntligen hemma, ledig på obestämd tid och börjar komma till ro. Men längtar verkligen hus, är inte gjord för lägenhet. Mörkret, det trånga, kvava. Längtar den svala morgonluften inomhus då man ska kliva upp. Den sötaktiga doften av korkmatta och trägolv som knarrar. Fönster med hasp. Värmen från eld. Ljuset och vyn av äng och skog utanför. Norrland men långt från Umeå, aldrig åka till stan. Tänker allt jag har i vårt hus, möblerna som får den plats de förtjänar. Blommorna får stora ljusa fönster. Kläderna en rymlig garderob, parfymflaskorna en egen liten hylla. Symaskinen och allt tyg. Järngrytorna. Skorna. Jag o maken är lika galna i skor, köper i helt galen "man får ju passa på när man hittar sådana bra/snygga/billiga skor!" -anda... det får bli en gemensam walk-in-skogarderob någongång. Med spotlights så man ser hela härligheten. Alla skor framme samtidigt : )

Natt-te i muggar med finaste Stig Lindberg mönstret, löv löv löv som faller. Grattis Konsum 110 år. Fint.

kärleken

sitter o lyssnar på spotify, laura veirs, äter sötlakrits o väntar på att jag i bejbi ska mysa ihop oss framför ett avsnitt csi miami.... jag har aldrig i hela mitt liv gillat sötlakrits. det är bejbis favorit o nu sitter jag o äter dom ur vår godispåse. jag uppskattar dem för första gången, dom är ju liksom så mycket mer än sötlakrits nu.

Aah! äntligen hemma : )  Superfin stopmotionvideo kommer här:

över styr

haha, att lägga in videoklipp börjar gå över styr men här kommer mera pepp

somna in

Något avsnitt CSI Miami och så Stina Nordenstams ljuva stämma så somnar man sött sött...

2009

Det var extremt längesen jag skrev nu. Börjar äntligen känna ett litet litet uns pepp efter att 2009 än så länge inte alls varit den ljusnande framtid jag och så många andra hoppades på. jag och mannen har dock efterlängtad semester. vi har  hyrt bil och åkt planlöst omkring. gått på loppis, träffat fina fina vänner, möblerat om, ätit tårta till frukost och så. utanför fönstret håller hela skåneland på att blåsa bort i regnstorm och mannen kom precis hem, han har cyklat hem sin fixie bike.... HJÄLP! han har ju inte ens fyllt trettio, för ung för att dö...

nedan lite pepp : )

fynd ll

30 kronor på stadsmission...