Hittade underbara Emma Sundh´s blogg idag, det var ren och skär lycka. Hon verkar, i alla fall genom sin blogg, leva det goda livet. I like!!!!!! Blev så oerhört inspirerad och det behövdes verkligen, så: härmed lovar jag mig själv att denna blogg ska leva upp och fyllas med inspiration och pepp. Och om något annat smyger sig in ska det vara på ett sakligt och konstruktivt sätt. Inget mera ältande och gråt. Ska göra allt för att njuta av livet som det är, fastän det inte är så som jag mest av allt önskat. Men, det är detta jag fått och det finns antagligen någon mening med det. Och under tiden ska jag njuta och göra sånt jag verkligen tycker om; umgås och ha det fantastiskt mysigt med gus och mina vänner, pyssla och äta god mat. Resa. Göra musik. Ta hand om mina kära och vara snäll mot mig själv. Göra det bästa av livet här och nu utan att för den skull sluta drömma. Men drömmandet ska vara på ett inspirerande och suktande sätt, inte vara nedslående och knäcka mig för att det inte är så. Var så himla bra på att dagdrömma förut, jag spelade upp drömscenarion i mitt inre och var så nöjd och glad. Inte alltid såklart men betydligt mer än nu. Mer sånt!
Detta år av förtvivlad barnlängtan och barnlöshet, kroppslig och ännu större själslig smärta, frustration över att vara i den svenska (= segaste och mest arroganta) sjukvårdens våld har gjort mig väldigt bitter, och skör. Har nätt och jämt haft näsan över vattnet, ständigt på gränsen att gå under. Har varit nära att gå under förut men all denna bitterhet har jag aldrig någonsin vetat om att jag haft inom mig. Gillar den inte men försöker sluta fred med den, och med hela mig själv. Detta år har endast handlat om överlevnad, mer än så har det inte varit. Har saknat mig själv och allt jag tycker om. Säger välkommen hem till mig själv!
