lill-bebis

I måndags var vi på ultraljud och fick se vår lill-bebis... en fantastiskt omtumlande upplevelse. Ett hjärta som slog fort fort, små händer och fötter som vispade runt hela tiden och så alldeles fin och perfekt : ) Jag hade varit så nervös för allt som kan gå fel när ett nytt liv blir till. Det är ett mirakel att det bara kan gå. Vi har försökt så länge, förtvivlat och försmäktat av barnlösheten som lamslår en och gör så ont. Livet har gått på sparlåga. Jag hade gett upp och äntligen fått tid till operation och trodde därefter att kanske kanske det går av sig själv, eller iaf veta att vi skulle gå vidare med IVF eller så.. Men mitt i allt blev det ändå till inuti mig. Och jag anade ingenting. Kom liksom inte själv in i matchen förrän i vecka 12.... på sätt och vis väldigt skönt att slippa mycket oro där i början! Fint ordnat. Sänder all min kärlek till er som befinner er mitt i utredningar och förhoppningar.

Älskar kaffet

Ååh så gott!!!!!! Idag testar jag dricka kaffe till frukost, för första gången på ca 3 månader, första gången sedan det började smaka skit p.g.a graviditeten.... Det smakar ljuvligt, alldeles underbart svart kaffe! Och te, och smoothie och mackor : ) Och massor av frukt. Det är det som gäller nu. Försöker äta "bra" nu när jag kan äta ordentligt igen. Inte bara fil med frysta hallon, osötad nyponsoppa och syrliga äpplen, som det var ett tag där i början. Är inte heller så förjordat trött längre. Eller, blir dödstrött så fort jag äntligen tagit mig ut genom dörren men piggnar till så småningom men har sedan svårt att sova så extremt länge jag ändå kunnat göra förut. Älskar ju att sova : ( Men har kanske börjat ställa mig in på sömnlösheten och mikrosömnen redan. Och livmodern tränar för fullt också. Sammandragningar. Tyckte det var lite väl tidigt kanske, vecka 17 nu, men barnmorskan jag ringde till sa bara att min livmoder är "pigg och alert". Vill tro att det är okej och försöker verkligen ta det lugnt...

hej vardag

Tillbaks på jobbet efter ett intensivt utsugande av de sista semesterdagarna.... min första riktiga fyra veckor långa och väldigt välbehövda semester. Hade på många sätt inte kunnat komma lämpligare faktiskt : ) Men också en härlig återkomst till jobbet, kramar och glada tillrop, kära återseenden. Har kanske världens bästa arbetsplats ändå. Världens bästa arbetskamrater i alla fall, de är dom som gör det. Så mycket kärlek och uppriktig glädje. Är ju bara inte så peppad på att jobba som sjuksköterska. Men under de omständigheter att jag ändå måste göra det för att kunna läsa till barnmorska är det verkligen så bra det kan bli. Och en så himla bra erfarenhet för att jobba som barnmorska sedan, allt det viktiga, jobbiga vi jobbar med nu. Här hemma, i köket, är det bombnedslags-kaos. Jag sitter mitt i det och sörplar lugnt på en god kopp te. Kommer kanske en gång att nostalgiskt se tillbaka på den här tiden, i den här lägenheten. Silverfiskarna på toaletten, i köksskåpen, bland mina kläder i garderoben. Kylskåpsdörren som var helt och hållet lös i ett halvår, och bara satt fast med vakuumet som bildas. Och toaletten vi inte heller kunde spola i, under samma halvår som kylskåpsdörren. Den här lägenheten som drar så att man känner vinddraget om man sitter nära fönstret, där bitarna i parkettgolvet fastnar i fötterna om man går barfota, som pusselbitar. Där golvet i badrummet är feldoserat så att vattnet alltid rinner ut på golvet i stället för ner i golvbrunnen. I det här huset med undermåligt skötta elkablar, och gasspisar. Med vattenläckor överrallt, hål i taket på vinden. Och som har hållit på att brinna upp två, TVÅ, gånger nu. Man vet aldrig om det står kvar när man kommer hem. Ett sjunkande skepp. Men så allt fint jag haft och fortfarande har här, nu. Det var hit jag kom med maken, den kvällen vi bara inte kunde skiljas åt igen, och jag lämnade Stockholm, i det jag gick och stod i och vi tog tåget. Klev knappt ur sängen alls den där första tiden, värdesatte det så oerhört för jag tänkte att det kanske inte alltid skulle vara så, att vi alltid skulle vilja ligga kvar i sängen nära nära, i en annan vardag som alltid kommer. Och som är fin den med, men så annorlunda mot där i början.

Och så en godnatt-visa på det!

Återkommen

Efter en omtumlande dag rullar dessa om och om igen... balsam för en omskakad själ : )

Fortfarande sjuk

Fortfarande sjuk. Solen strålar utomhus men jag orkar knappt. Skulle vilja köpa tulpaner och plocka in lite vår. Blommande körsbärskvistar. Känna solen lite mot blek ansiktshud. Fortfarande bara säng. Har börjat vika origami, maniskt. Viker kuber och gör ljusslingor (bild kommer! )

Sjuk till slut

Ligger hemma sjuk, till slut smittad av alla infekterade barn på jobbet. Orkar ingenting. Bara säng+dator. Te och virkning. Telefonen fungerar fortfarande inte, men en ny, rosa yes yes, är på väg. Syhörnan är inte riktigt klar, den kanske viktigaste delen saknas. Ett bord, där symaskinen alltid kan stå. Har så mycket idéer så det svämmar över. Är vaken om nätterna och inspireras. Drömmer om att massproducera och börja sälja på marknader först och främst. Planen är väl såhär; jobba i Norge i höst, om jag inte kommer in på "morskis", tjäna mycket pengar på kort tid och leva på de sedan, när jag skaaaapar : )