hej vardag

Tillbaks på jobbet efter ett intensivt utsugande av de sista semesterdagarna.... min första riktiga fyra veckor långa och väldigt välbehövda semester. Hade på många sätt inte kunnat komma lämpligare faktiskt : ) Men också en härlig återkomst till jobbet, kramar och glada tillrop, kära återseenden. Har kanske världens bästa arbetsplats ändå. Världens bästa arbetskamrater i alla fall, de är dom som gör det. Så mycket kärlek och uppriktig glädje. Är ju bara inte så peppad på att jobba som sjuksköterska. Men under de omständigheter att jag ändå måste göra det för att kunna läsa till barnmorska är det verkligen så bra det kan bli. Och en så himla bra erfarenhet för att jobba som barnmorska sedan, allt det viktiga, jobbiga vi jobbar med nu. Här hemma, i köket, är det bombnedslags-kaos. Jag sitter mitt i det och sörplar lugnt på en god kopp te. Kommer kanske en gång att nostalgiskt se tillbaka på den här tiden, i den här lägenheten. Silverfiskarna på toaletten, i köksskåpen, bland mina kläder i garderoben. Kylskåpsdörren som var helt och hållet lös i ett halvår, och bara satt fast med vakuumet som bildas. Och toaletten vi inte heller kunde spola i, under samma halvår som kylskåpsdörren. Den här lägenheten som drar så att man känner vinddraget om man sitter nära fönstret, där bitarna i parkettgolvet fastnar i fötterna om man går barfota, som pusselbitar. Där golvet i badrummet är feldoserat så att vattnet alltid rinner ut på golvet i stället för ner i golvbrunnen. I det här huset med undermåligt skötta elkablar, och gasspisar. Med vattenläckor överrallt, hål i taket på vinden. Och som har hållit på att brinna upp två, TVÅ, gånger nu. Man vet aldrig om det står kvar när man kommer hem. Ett sjunkande skepp. Men så allt fint jag haft och fortfarande har här, nu. Det var hit jag kom med maken, den kvällen vi bara inte kunde skiljas åt igen, och jag lämnade Stockholm, i det jag gick och stod i och vi tog tåget. Klev knappt ur sängen alls den där första tiden, värdesatte det så oerhört för jag tänkte att det kanske inte alltid skulle vara så, att vi alltid skulle vilja ligga kvar i sängen nära nära, i en annan vardag som alltid kommer. Och som är fin den med, men så annorlunda mot där i början.