lill-bebis

I måndags var vi på ultraljud och fick se vår lill-bebis... en fantastiskt omtumlande upplevelse. Ett hjärta som slog fort fort, små händer och fötter som vispade runt hela tiden och så alldeles fin och perfekt : ) Jag hade varit så nervös för allt som kan gå fel när ett nytt liv blir till. Det är ett mirakel att det bara kan gå. Vi har försökt så länge, förtvivlat och försmäktat av barnlösheten som lamslår en och gör så ont. Livet har gått på sparlåga. Jag hade gett upp och äntligen fått tid till operation och trodde därefter att kanske kanske det går av sig själv, eller iaf veta att vi skulle gå vidare med IVF eller så.. Men mitt i allt blev det ändå till inuti mig. Och jag anade ingenting. Kom liksom inte själv in i matchen förrän i vecka 12.... på sätt och vis väldigt skönt att slippa mycket oro där i början! Fint ordnat. Sänder all min kärlek till er som befinner er mitt i utredningar och förhoppningar.

Älskar kaffet

Ååh så gott!!!!!! Idag testar jag dricka kaffe till frukost, för första gången på ca 3 månader, första gången sedan det började smaka skit p.g.a graviditeten.... Det smakar ljuvligt, alldeles underbart svart kaffe! Och te, och smoothie och mackor : ) Och massor av frukt. Det är det som gäller nu. Försöker äta "bra" nu när jag kan äta ordentligt igen. Inte bara fil med frysta hallon, osötad nyponsoppa och syrliga äpplen, som det var ett tag där i början. Är inte heller så förjordat trött längre. Eller, blir dödstrött så fort jag äntligen tagit mig ut genom dörren men piggnar till så småningom men har sedan svårt att sova så extremt länge jag ändå kunnat göra förut. Älskar ju att sova : ( Men har kanske börjat ställa mig in på sömnlösheten och mikrosömnen redan. Och livmodern tränar för fullt också. Sammandragningar. Tyckte det var lite väl tidigt kanske, vecka 17 nu, men barnmorskan jag ringde till sa bara att min livmoder är "pigg och alert". Vill tro att det är okej och försöker verkligen ta det lugnt...