lill-bebis

I måndags var vi på ultraljud och fick se vår lill-bebis... en fantastiskt omtumlande upplevelse. Ett hjärta som slog fort fort, små händer och fötter som vispade runt hela tiden och så alldeles fin och perfekt : ) Jag hade varit så nervös för allt som kan gå fel när ett nytt liv blir till. Det är ett mirakel att det bara kan gå. Vi har försökt så länge, förtvivlat och försmäktat av barnlösheten som lamslår en och gör så ont. Livet har gått på sparlåga. Jag hade gett upp och äntligen fått tid till operation och trodde därefter att kanske kanske det går av sig själv, eller iaf veta att vi skulle gå vidare med IVF eller så.. Men mitt i allt blev det ändå till inuti mig. Och jag anade ingenting. Kom liksom inte själv in i matchen förrän i vecka 12.... på sätt och vis väldigt skönt att slippa mycket oro där i början! Fint ordnat. Sänder all min kärlek till er som befinner er mitt i utredningar och förhoppningar.