Närsomhelst

Närsomhelst nu kan det dra igång... men för tillfället känns det väldigt lugnt och som att bebi stortrivs med tillvaron i magen. Men trångt är det nog, brukar få en rumpa upptryckt under höger revben och en fot rakt i naveln. Ej så bekvämt. Har en del sammandragningar men inget som gör speciellt ont. Riktiga förvärkar har jag bara haft två gånger, nattetid, och som en reaktion på prostaglandintillförsel... hade faktiskt ingen aning om att sperma innehåller prostaglandin som man även använder vid igångsättning fast då i starkare dos. Den infon kom i alla fall upp på föräldrautbildningen. Jag verkar väldigt känslig för det även i mindre dos, fast det som tur är inte verkar ha funkat för att sätta igång förlossning!

Jag känner mig "färdig" och helt beredd nu och även lugnare igen efter en veckas plötslig nervositet och rädsla inför förlossningen. Har fixat det jag velat fixa och har trots större trötthet ändå haft en förmåga att slutföra saker jag aldrig haft förut : ) Hoppas det håller i sig och att min effektivitet och diciplin får sig det uppsving andra föräldrar verkar få. Bakade för ett tag sedan en massa gifflar för bebisfika, och också ätit upp dom : )

Igår var vi på IKEA (faktiskt för första gången tillsammans) och det var nog den yttersta prövningen av vår relation inför vårt kommande föräldrarskap tillsammans. Vi kom hem med det vi skulle ha och som vänner.... trots att förutsättningarna inte var de bästa då vi gav oss ut i kollektivtrafiken en regnstormande dag (då ALLA skall tränga sig på bussen) och var helt otajmade med mat och blodsockernivå.

Har mycket roligt "inplanerat" den närmaste tiden så ingen långtråkig evighetsväntan i sikte än på ett tag. Tycker faktiskt hela graviditeten gått vädigt snabbt men har ju också mått fantastiskt bra. Och så kom jag ju själv inte in i matchen förrän i tredje månaden...! Så mentalt har jag ju bara varit gravid i ett halvår.