skammen

fick precis idag veta att en kursare till mig vart med i dokusåpa-tv och haft samkväm på det inte mest känslosamma och mjuka viset...primetime i tv alltså. hade inte velat veta detta, kommer ju hädanefter alltid att veta om det och tänka på det så fort vi ses och undra om han skäms och ångrar sig bittert eller hur det är fatt. Tv får människor att göra helt sjuka grejer, bli förvirrade och slösa bort en väldig massa tid om inte annat. kommer ALDRIG skaffa tv. vi är liksom fortfarande stenåldersmänniskor inuti och tror att vi känner människor vi sett mycket på nära håll, och det är därför man (eller är det bara jag?!) säger "hej!" helt förbehållslöst till kändisar man ser på stan... vår stenåldershjärna bara funkar så...